Jean Liedloffs bok Kontinuumkonceptet: sökandet efter den förlorade lyckan gav ut första gången 1975, och har lästs och älskats av tusentals läsare över hela världen. Boken är inte en handbok i barnuppfostran, utan en samling berättelser om och reflektioner kring ett mer intuitivt sätt att bemöta små barn, ett närmare föräldraskap.
Boken bygger på Jean Liedloffs upplevelser i de sydamerikanska djunglerna, dit hon reste första gången 1951. Det hon fick vara med om hos de sydamerikanska urbefolkningar hon lärde känna där, främst yequanastammen, kom att radikalt påverka hennes syn på det västerländska sättet att bemöta och uppfostra små barn. Hon myntade uttrycket "kontinuum" som beteckning på våra medfödda och intuitiva förväntningar på närhet. Enligt Liedloff är ett fungerande kontinuum nödvändigt för att ge människan psykisk, mental och känslomässig stabilitet och välmående, och för att uppnå detta krävs framför allt en påtagligt fysisk närhet mellan det nyfödda barnet och modern.
Boken gavs ut första gången 1975 och har översatts till ett stort antal språk. Boken utkom på svenska första gången år 1986. Detta är en reviderad utgåva, uppdaterad enligt Liedloffs egna önskemål, och anpassad till samtidens förhållanden och språkbruk.